..Nikkis födsel..

Är sentimental och tittar på gamla kort. Barnen växer så fort. 
Det är en klyscha, men så sant!
Leah fyller snart tre år, vilket känns helt ofattbart. Nova fyller 9 iår. Hon som var precis fyllda fyra när jag och Adrian blev tillsammans. Det är också ofattbart. Snart är Nikki två månader, och det kommer väl bara att säga hux flux så är vår minsta dam ett år. Garanterat. 
Men så länge bjuder jag på lite kort från Nikkis födsel:


















..Min vän..

Torsdag.
Jag känner mig nere. Alldeles deppig.
Jag tänker på Jenny och får ont i hjärtat. Tårarna rinner, trots att jag försöker hålla dem inne.
Min starka Jenny som nu fått ett bakslag. Cellgifterna hjälper inte längre, och cancern har spridit sig ännu mer.
Hur orättvist kan livet bli? 
Jag förstår inte meningen. 
Jag brukar säga att jag tror på ödet. Men när sånt här händer så får det mig att tvivla. 
Egoisten i mig skriker att jag behöver Jenny. Jag behöver henne i mitt liv, i min vardag, som kollega och vän. Som det alltid har varit. Jag vill backa tiden. 
Men så tänker jag på Jennys barn och familj. På Jenny själv. 
Det är dem det är synd om. Det är dem som är offren utav denna skit sjukdom. Och jag önskar så intensivt att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa. 
Det enda jag kan göra är att hoppas, och det gör jag. Och vara glad över att hon finns, här och nu. 
Min älskade Jenny. Min fina vän.
Så tacksam jag är för dig och allt du gett mig. Jag älskar dig!
Jenny och Nikki. Mina två "hopp".